Sandra

Det blev att vi for till berget vi skulle bestiga. Eller jag vet inte om det kan kallas berg eller inte, det va i alla fall ca 1,5 km till toppen. Och som ni förstår va det bara uppför!
I början va det lätt men på slutet va det väldigt brant och sen va det inte så bra stig utan man fick gå på ett stenröse...
Men när man kom upp och fick se utsikten va allt slit helt värt det!
Lyckades skrämma upp batteriet till kameran så jag fick några bilder. Ska se om det går och ladda upp.
Men det mest pinsamma va att mitt under det värsta klättringen och då jag flåsade som mest så ringde min telefon.
- Jaa, det är Sandra.
- Hejsan! Det är *** som ringer angående jobbet på ***.
- *pust* Jaha! Va bra!
- Vi vill gärna se dig på intervju på här på Torsdag.
- *pust*  Ja, gud va kul! *stööön*
- Ursäkta men va håller du på med? Ringer jag olägligt?
- Öhh, nää. *stön* Är bara ute och gå i skogen *pust*
- Jaha...okej....

Haha! Bra första intryck :P
Men det häftigaste på den "lilla" promenaden va att när vi satt uppe på toppen och fikade. Som underhållning hade vi 2 st kungsörnsbarn som lekte med varandra. Vi va så inne och kolla på dom så vi glömde knäppa kort på dom!
Nu blir det och slappa resten av kvällen och packa ihop lite. Det är sista kvällen här för mig och J...

/Sandra